målet är 70, men ja vill 65!
nu är det 76! I somras var det 87, för mycket!
Nu ska ja åter igen stänga in mig i tre-fyra veckor i den fantastiska disiplinerade osociala världen där inget kan frestas och irriteras!
Om man ska vara fin får man lida åt helvete pin!
Jag mår som ja mår, ingen aning!
Banankartongerna får mig på dåligt humör!

jag äger den finaste rumpsteken, ja är fortfarande 17år,kalla mig inte gumman och nej jag kan inte blanda drinkar, hatar gamla dominanta fulla morsor som säger åt mig hur jag ska sköta mitt jobb.."vill du ta över mitt jobb? varsegod här får du svabben!"(hon tog emot den)!!och ja det är fortfarande pinsamt att gamla kärringar dricker så mycket så dom spyr på bordet där dom sitter och inte fattar att dom inte tål mer, och sitter kvar o stirrar på det dom lämnat?!upp mot 9 glaskross blandat med ölhav på golven och mitt smink rinner!svett migrän och tempo!Ikväll är det Pablo Francisco!punkt slut.

eko..eko

hon klagar på att det händer för mycket
men nu när det inte händer något alls klagar hon ännu mer
hon är jag, jag som i mig, mig som i inget alls..
om ca en månad kommer ja sitta i en tom gammal lägenhet,
en lägenhet som ja har bott i ett år och kommer fortsätta bo i, men den kommer vara ett liv mindre och flera möbler färre!
Jag jublar med en viss rädsla.

har allt blivi snett? ...